Ja, hon var ju faktiskt en människa som du o jag men hon titulerades Drottning. Jag är inte säker på att hon ville bli, kallas för drottning men hon kanske inte hade något val ?

Hon verkar ha haft distans till sig själv och mycket humor i sig.

I detta klipp med fler roliga inslag är ju hennes blick ! och skämtet om att ”Är det Trump som kommer i helikoptern?” oslagbart 🙂 David Attenbourough och Elizabet, två 91 åringar ute på en promenad i det gröna. En rolig konversation.

Hon hade också någon form av integritet som gjorde henne omtyckt, till skillnad från hennes barn, kanske framför allt Charlie som verkar vara en riktig surskit.

Hon har ju hunnit avverka 15 engelska premiärministrar, men undrar hur många hatt tillverkare hon har avverkat under dessa 70 år hon varit drottning ?

Under andra världskriget så var Europas kungahus viktiga, dom gav kraft till sina landsmän, bland annat i Norge, och många såg kungahusen som en trygghetsfaktor som man kunde luta sig mot då dom aldrig svek sina landsmän. I Sverige har jag alltid varit motståndare till monarkin men accepterar den idag, även om jag tycker dom borde nöja sig med ett stort hus, inte fler och många slott.

I svåra tider har det ofta visat sig att kungahusen varit en sammanhållande länk för invånarna och det gäller än idag. Vi lever ju i en osäker tid och som flykting i andra generationen så är tryggheten i mitt land, och Europa just nu, det viktigaste och då tror jag att kungahuset kan vara en kraft som är sammanhållande i vårt land.

Elizabeth har ju varit med sen jag föddes och man har nog inte tänkt så mycket på henne, hon har bara funnits där ! Läst om henne har jag gjort i min musiklitteratur kanske framför allt i mina Beatles böcker och Paul McCatney & Bettan kände varandra väl och har ju träffats många gånger. Hon diggade The Beatles o deras musik och Paul beskriver henne som en jordnära människa som gärna träffar och umgås med vanligt folk och inte överklassen, som man kanske ofta tror/ser på bilder.

När Paul var 10 år, 1952, så skulle Elizabeth krönas till drottning. och i alla skolor i England så skulle skolbarnen skriva en uppsats om monarkin, och det gjorde Paul. Paul skrev till henne och det blev som en kärlekssång (redan då) och han vann i sin åldersgrupp och fick gå upp på en scen för att ta emot ett pris, för första gången i sitt liv men inte den sista, och Paul berättar att hans ben var som gele.

Elizabeth och kung Gustaf VI Adolf besöker målarmästare Karl-Oskar Larsson i Ängby. Drottningen ville gärna se ett typiskt svenskt hem.

**************************************

Etikettskandal när Elizabeth II besökte Sverige

”Det sägs att en svensk kvinnlig minister på 1950-talet vållade skandal genom att vägra niga för den brittiska drottningen Elizabeth II, när hon var här på statsbesök. Är det sant? Och vilken minister var det?”

Det är sant, och ministern hette Ulla Lindström. Hon var statsråd – regeringens enda kvinnliga – med ansvar för konsumentfrågor, hem- och familjefrågor, medborgarskapsärenden samt internationell hjälpverksamhet (det som senare skulle kallas u-hjälp).

Etikettskandalen ägde rum under Elizabeth II:s besök i Sverige i juni 1956. Vid ett tillfälle skulle Lindström hälsa formellt på den högt uppsatta gästen, men i stället för att niga – som konvenansen krävde – valde hon att bocka på samma sätt som de manliga kollegerna. Kritiken var omedelbar. Lindström dränktes av ondsinta brev, men samtidigt rönte hennes handling uppskattning i republikanska läger. Statsminister Erlander noterade att ”Ulla har fått en välbehövlig reklam genom nigningsdiskussionen”.

Ulla Lindström pressades hårt att förklara sig inför världspressen. Svaret blev: ”Därför att jag bara niger för mycket gamla människor och deras erfarenhet, om jag niger överhuvudtaget. Vi niger inte för kungahuset i Sverige, när vi som kungens politiska rådgivare träffar honom titt och tätt. När jag nu inte gör detta för vår 70-åriga kung, kan jag inte gärna göra det för hans mycket yngre kollega från ett annat land – hon må vara aldrig så förtjusande.” (Ulla Lindström, I regeringen: Ur min politiska dagbok 1954–1959, Stockholm 1969, s 103 f)

Till saken hör att nigningsaversionen inte upphörde. Efter 1956 satte Ulla Lindström i system att inte niga för monarker. När kung Baudouin av Belgien kom på besök 1964 gjorde hon om bravaden och fick, förstås, nya skällebrev.

Dick Harrison