I dag gråter jag, känner mig oerhört ledsen över att älskade Hédi Fried har lämnat oss. Jag minns Hédi med stor värme och kärlek trots att jag var yngre när jag träffade henne då hon besökte oss.

Hédi var en riktig mensch med stark värme, integritet och ära.

Du var engagerad, tänkte på dina medmänniskor och var ärlig, uppriktig och dina engagemang var alltid goda och handlade ofta om människokärlek. Din kamp mot nazism, rasism och ondskan men även kampen för demokratin, genomsyrade ditt arbete och du har varit en stark röst i vårt judiska samhälle. 2018 så medverkade du i SVT’s Babel och sa då: ”Jag vill se till att demokratin överlever och försöker få folk att inte tappa hoppet. Man har alltid kunnat förändra historiens gång och det behövdes människor som var modiga att säga ifrån”. Ja, så rätt du hade och det gäller än idag, kanske mer än någonsin.

Du var alltid en stark röst för dom som överlevde koncentrationslägret Bergen-Belsen och som senare kom till bland annat Sverige och Kalmar, med Lasarettsfartyget H.M.S. Prins Carl.

Jag tänker på ditt liv och det som du gått igenom Hédi och din kamp för vår rätt att finnas till och den dialog som du alltid ville föra med det svenska samhället och din röst var stark för oss, den judiska minoriteten. Du var och kommer fortsätta, vara en förebild för många judar i Sverige och ditt minna ska leva för evigt.

Mina tankar går idag till din familj och till älskade Livia Fränkel som jag skickar kramar och kärlek till idag.

Nu vill jag bara sörja och gråta och i morgon ska jag åka till den judiska begravningsplatsen och läsa kaddish för dig, fina Hédi.

Tack för allt du gjort för oss svenska judar och ditt liv fortlever men på en annan plats och ditt minne ska leva för evigt.

Tack Hédi