Jag glömmer aldrig denna dag, den sitter i mitt minne för evigt.
Jag och min älskade Kristina var på väg hem då vi stannade vid bensinmacken i Valbo. Det var en måndag och jag tankade vår bil och gick sedan mot stationsbyggnaden då jag ser löpsedlarna från Aftonbladet och Expressen. På den tiden kom ju kvällstidningarna ut på eftermiddagen så detta var dom färskaste nyheter man kunde läsa, alltså långt före datorernas, mobilernas intrång i våra liv.
Ett öga slängde en blick en tusendels sekund mot löpen från Aftonbladet och Expressen och lika snabbt gick en rysning genom hela min kropp.
Jag gick mot kassan med stirrig blick, darriga ben. Min stora idol sedan 1963 var död, mördad! Var det verkligen sant ? Med båda kvällstidningarna i famn gick jag mot bilen och grät hejdlöst. Kristina frågade vad som hänt, jag gav henne båda tidningarna och snart satt två 25 åringar och storgrät i bilen. Hemma låg John’s sista LP ”Double Fantasy” på skivtallriken för vi lyssnade på den dagarna i ända när vi var hemma.
Nu laddade jag mitt kassett däck med en oinspelad kassett då Kjell Allinge skulle sända ett ”Eldorado Special” vilket jag ville spela in. Det var måndag kväll och jag minns inte när vi somnade men jag tror det var väldigt sent. Dagen efter skulle jag till mitt jobb på Ludvigsbergsskolan och där var mordet på John ett stort samtalsämne bland oss anställda.
Ja, denna dag har etsat sig fast i mitt minne för evigt och jag har sedan den dagen bestämt mig för att aldrig ta denna mördares namn i min mun men idag så visar jag upp en intervju med en annan musiker, James Taylor, som kände John väl och dom bodde också grannar. Denna intervju gjorde Howard Stern med James 2015 och den är ju skrämmande och tankarna mina går tillbaka till den dagen och jag kan bara föreställa mig hur det var för James att få uppleva det han beskriver.
Sex dagar efter mordet så utlyses tio minuters tystnad till Lennons minne i städer över hela världen. I Liverpool samlades 30 000 personer för att sörja tillsammans – i New York 300 000. Statsmän runt om i världen hyllade John, till och med i Sovjetunionen, trots att man knappt kunde köpa Beatles skivor där mer än på den illegala marknaden. I New York så tystnade alla radiostationer, även dom mest kommersiella, under dessa 10 minuters tystnad.
Visst är det smärtsamt att fortfarande höra låtar från John’s sista LP. Vi som älskade honom och följt honom sedan 1963 visste att nu var han på gång igen efter 5 års tystnad, frånvaro, då han var far till sitt barn och tog ansvaret för den nye sonen Sean. John var hemma och bakade bröd, bytte blöjor,lekte med sin son, promenerade i central park medan Yoko var ute på affärsresor.Johns lyrik på hans sista LP visar upp en mer levande John än någonsin rtidigare och vi var alla glada och hoppades bara på mer, kanske en turne.
Texten här är från låten ”Watching The Wheels”
”Titta på hjulen”
”Folk säger att jag är galen och gör det jag gör
De ger mig alla möjliga varningar för att rädda mig från undergång
När jag säger att jag är o.k. de tittar konstigt på mig
Du är säkert inte nöjd nu när du inte längre spelar spelet
Folk säger att jag är lat och drömmer bort mitt liv
De ger mig alla möjliga råd som är utformade för att upplysa mig
När jag berättar att jag gör Fine tittar på skuggor på väggen
Saknar du inte den stora pojken som du inte längre är på bollen?
Jag bara sitter här och ser hjulen gå runt och runt
Jag älskar verkligen att se dem rulla
Åker inte längre på karusellen
Jag var bara tvungen att släppa det
Människor som ställer frågor förlorade i förvirring
Jag säger till dem att det inte är några problem
Bara lösningar
De skakar på huvudet och tittar på mig som om jag tappat förståndet
Jag säger till dem att det inte är bråttom…
Jag sitter bara här och tar tid
Jag bara sitter här och ser hjulen gå runt och runt
Jag älskar verkligen att se dem rulla
Åker inte längre på karusellen
Jag var bara tvungen att släppa det”
***************************************’
waxmann.se 